Hårdtenn
From Wikipedia, the free encyclopedia
Hårdtenn är en formbar legering som brukar innehålla mellan 85 och 99 procent tenn. Resten av innehållet utgörs av koppar (2 procent), antimon (ca 5 – 10 procent), vismut och silver som gör tennet hårdare.[1] Koppar och antimon (och i antiken bly) fungerar som härdare, men bly kan användas i lägre kvaliteter av hårdtenn, vilket ger en blåaktig nyans. Hårdtenn har en låg smältpunkt, cirka 170–230° C, beroende på den exakta blandningen av metaller.[2][3] Det engelska ordet för hårdtenn, "pewter", är förmodligen en variant av ordet spelter, en term för zinklegeringar (ursprungligen ett vardagligt namn för zink).[4]
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/09/Fork-Viking-Pewter-detail.jpg/190px-Fork-Viking-Pewter-detail.jpg)