Loading AI tools
norsk skaldedikt Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Hákonarmál är en minnesdikt av den norske skalden Eyvind skaldaspiller över kung Håkon Adalsteinsfostre, som sårades dödligt i slaget på Stord år 961. Eyvind, som själv hade en framträdande roll i slaget,[1] var dotterdotterson till Harald hårfagre och således släkt med kung Håkon, som också var hans vän.
Dikten, som består av 21 strofer, skildrar Håkons sista strid samt hans ankomst till Valhall och utmynnar i en vacker hyllning till den döde. Dikten har bevarats fullständigt i Håkon den godes saga i Heimskringla; ungefär hälften av stroferna finns också i Fagrskinna och några enstaka i Skáldskaparmál. Versmåttet är ljóðaháttr utom i stridsskildringen (3–9), som är i málaháttr.
Dikten tar sin början i gudavärlden: Oden sänder ut valkyriorna Göndul och Skögul[not 1] för att välja vilken furste som ska få komma till Valhall. De får genast ögonen på den tappre Håkon, som, brynjeklädd och med guldhjälm, förbereder försvaret av Stord. Därefter rasar striden häftigt i sex strofer. Håkon segrar men dör själv i kampen. Enligt Heimskringla träffades han av en fleinn[not 2] i armen när han förföljde flyende fiender och dog senare av blodförlust.[2] Att också manfallet bland hans män var stort framgår av dikten:
|
|
|
Det hör till saken att konung Håkon, som fick denna "inbjudan" till Valhall, var både döpt och uppfostrad i kristen tro. I Heimskringla berättas att han mycket aktivt försökte göra Norge kristet.[6] När han nu i dikten får klart för sig att valkyriorna ämnar skicka honom till Valhall, blir han orolig. Hur ska han som kristen bli mottagen där?
|
|
|
Oden sänder då själv sina söner Brage och Hermod till Håkon för att lugna honom: "Alla enhärjars fred skall du hava, konung! Tag del i asarnas gästabud!"[4] Därefter tillkännages hur varsamt kungen har behandlat alla hedniska, heliga platser:
|
|
Oden visar sig alltså vara ytterst tolerant mot religiösa avvikare. Diktens två sista strofer lyder:
|
|
|
Diktens uppbyggnad kan schematiskt beskrivas på följande sätt:
Hákonarmál har troligen tillkommit rätt snart efter Håkons död år 961, även om sista diktraden – som anspelar på Harald gråfälls förtryck – tyder på att någon tid har förflutit.[10][11] Dikten har en tydlig politisk tendens. "Tendensen är att framställa Håkon som en i hednisk mening rättroende furste, och syftet är att till samtiden förmedla denna uppfattning om honom, och således ställa honom som motpol till de tempelbrytande, kristna Erikssönerna", skriver Finnur Jónsson.[10] Håkons enda "fel", ur hednisk synpunkt, var att han var kristen, och det är denna "fläck" på hans minne som Eyvind med sitt kväde försöker tvätta bort.[10][12] Det som i dikten får asarna att med jubel välkomna Håkon till Valhall är att han skyddat hedniska kultplatser[not 4] – något som Erikssönerna inte gjorde. I dikten kallas också Håkons regering för "den goda tiden"[13] – i motsats till den tid som råder "nu" när Harald gråfäll är kung.[14]
Diktens idé – att låta en död furste göra ett bejublat intåg i Valhall – har Eyvind, enligt vad som påstås i Fagrskinna, lånat från det anonyma dödskvädet Eiríksmál. I detta kväde är det hjältarna Sigmund och Sinfjötle som kommer den döde kungen till mötes; i Hákonarmál är det Odens söner Brage och Hermod. Eyvind tycks dock ha behandlat ämnet på ett mycket självständigt sätt, även om det är svårt att jämföra de båda kvädena, då Eiríksmál endast har bevarats i fragment.[15]
Sista strofen i Hákonarmál är av särskilt intresse eftersom den innehåller ett citat från Hávamál 77/78.[not 5]
Det bör dock påpekas att den dikt som nu går under namnet Hávamál inte fanns på Eyvinds tid. Den är en kompilation från 1200-talet av sex eller sju mindre dikter, som har visat sig vara svåra att åldersbestämma. Det är dock uppenbart att just de rader som Hákonarmál och Hávamál har gemensamt inte kan vara yngre än Hákonarmál, vars ålder är känd. Däremot kan man inte med säkerhet veta vem som citerar vem. Kan det vara den okände skald, som diktade den strof som senare kom att infogas i Hávamál, som har låtit sig inspireras av Eyvind skaldaspillers Hákonarmál? Eyvinds rykte som "plagiator" har dock medfört att det är han som brukar misstänkas för det litterära lånet. Om denna misstanke är riktig kan man nog anta att den citerade strofen varit välkänd på Eyvinds tid; kanske så välkänd att Eyvind kunnat förutsätta att åhörarna visste hur strofen egentligen skulle lyda.[11] I Hávamál 77/78 kontrasterar de båda halvstroferna mot varandra. Första halvan lyder: Fä dör, fränder dör, en dag dör ock du,[5] men i andra halvan berättas vad som inte dör. I strof 77 är det "det goda eftermälet" (orðztírr), i strof 78 "domen över död man". I Hákonarmál har Eyvind plockat bort denna kontrast; här är svartsynen obruten: Sedan Håkon dog har allting bara blivit sämre och sämre.[16] Det är ladejarlarnas syn på Harald gråfälls regering som här kommer till uttryck.[10][14]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
