Gravfladdermöss
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Gravfladdermöss[1] (Taphozous[2]) är ett släkte av fladdermöss som ingår i familjen frisvansade fladdermöss.[2]
| Gravfladdermöss | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Frisvansade fladdermöss Emballonuridae |
| Släkte | Gravfladdermöss Taphozous |
| Vetenskapligt namn | |
| § Taphozous | |
| Auktor | E. Geoffroy, 1818 |
 Taphozous longimanus (uppstoppad exemplar) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arterna når en kroppslängd (huvud och bål) av 62 till 100 mm och en svanslängd av 12 till 35 mm. De väger 50 till 75 g. Pälsen har på ryggen en grå- eller brunaktig färg, ibland med röd skugga och hos några arter förekommer vita punkter. Vid buken är pälsen ljusare i samma färg till krämvit. Hanar av arten Taphozous longimanus är kanelbruna medan honor har en mörkgrå päls. På flygmembranens ovansida finns en körtel i en säckliknande kroppsdel. Från körteln avsöndras en rödaktig starkt luktande vätska. Några arter (särskild hanar) har en liknande körtel vid strupen.[3]
Dessa fladdermöss förekommer från Afrika över Indien och Sydostasien till Australien. Habitatet varierar mellan skogar och öppna landskap. Arterna vilar ofta på gravvårdar, och därför fick de det svenska trivialnamnet gravfladdermöss (liksom "Tomb Bats" på engelska). Dessutom används byggnader, grottor, bergssprickor och ibland håligheter i träd som viloplats.[3]
Individerna är liksom de flesta fladdermöss aktiva på natten. De jagar flygande insekter. Kort efter skymningen flyger de vanligen 60 till 90 meter över marken och senare under natten når de lägre höjder. Gravfladdermöss har skrikande läten och klickljud. Vid viloplatsen bildas kolonier som har, beroende på art, några tiotal till 4000 medlemmar. Under vissa tider lagrar arterna fett i kroppen och det antas att de efteråt går i ide.[3]
Fortplantningssättet är beroende på art och utbredning. Några arter kan para sig hela året och andra har särskilda parningstider. Dräktigheten varar ungefär fyra månader och oftast föds en unge per kull. Det nyfödda ungdjuret väger hos stora arter som Taphozous melanopogon cirka 20 g och hos mindre arter som Taphozous georgianus ungefär 8 g. Ungarna blir efter en till två månader självständiga samt efter åtta till nio månader könsmogna. Den första parningen sker däremot flera månader senare.[3]
De flesta arterna av släktet är inte sällsynta. IUCN listar Taphozous hildegardeae som sårbar (VU), Taphozous australis som nära hotad (NT) och två arter med kunskapsbrist (DD).[4]
Arter enligt Catalogue of Life[2], Wilson & Reeder (2005)[5] samt IUCN[4]:
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
