![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/2b/Barbatula_barbatula_by_MdE.jpg/640px-Barbatula_barbatula_by_MdE.jpg&w=640&q=50)
Grönling
From Wikipedia, the free encyclopedia
Grönlingen (Barbatula barbatula)[5] är en taggfenig benfisk. Andra namn på den är gråmört, sandkrypare, smerler, smärling, smörling, stengrönling.. Namnet "grönling" tros vara en förvanskning av det västgermanska ordet gründling, vilket betyder 'grundlevande'.
Grönling Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] Status i Finland: Livskraftig[3] | |
![]() | |
Systematik[4] | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
Ordning | Karpartade fiskar Cypriniformes |
Familj | Grönlingsfiskar Balitoridae |
Underfamilj | Nemacheilinae |
Släkte | Barbatula |
Art | Grönling B. barbatula |
Vetenskapligt namn | |
§ Barbatula barbatula | |
Auktor | Linné, 1758 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Grönlingen förekommer i sötvatten i större delen av Europa, från Irland (där den är inplanterad)[5] till Ryssland, utom på den Iberiska halvön och utom på Apenninska halvön.[1] I bräckt vatten i Östersjön finner man den i Skärgårdshavet i sydvästra Finland och även söder om Edsviken i Stockholms län.[källa behövs][förtydliga] I Asien sträcker sig utbredningsområdet från Ryssland i väster till Kina i öster, men grönlingen förekommer inte i södra Asien eller i Japan. Den föredrar strömmande vatten i bäckar och åar med stenig botten.
Den svenska grönlingen blir cirka 10–15 cm lång. Fiskerekordet kommer från Igelbäcken, Solna. Det exemplaret var 14,9 cm och vägde 28 g. I de nordöstra delarna av sitt utbredningsområde kan grönlingen uppnå en storlek av 21 cm och väga 200 g.[5]