Loading AI tools
skruvande del av skruv Från Wikipedia, den fria encyklopedin
En gänga är en tredimensionell spiralformad struktur avsedd att transformera en roterande rörelse till en linjär. En invändig gänga (till exempel hos en mutter) är gjord för att passa en utvändig gänga (till exempel på en skruv). Gängor förekommer bland annat på skruvar, muttrar, glödlampor, flaskor och burkar med gängat lock.
Vanligtvis är föremål högergängade, det vill säga medurs vridning ger åtdragning. Vänstergängning kan förekomma i särskilda fall, till exempel för att förhindra oavsiktlig urskruvning på roterande maskindelar. Ett annat användningsområde för vänstergänga är vantskruven som består av en vänster- och en högergängad skruv.
På motorfordon har det förekommit att fastsättningsbultarna för hjulen varit gängade åt ena hållet för vänsterhjulen, och åt andra hållet för högerhjulen.
I vissa tillämpningar har man blandade gängriktningar för att förhindra misstag vid ihopskruvning av olika komponenter, t.ex. vid gassvetsningsanordningar för att hålla isär det som är avsett för acetylen resp syre.
I äldre tider fanns ingen fastställd standard för gängriktningen och för skruvar som tillverkades hantverksmässigt, kunde smeden välja gängriktning.
I början av 1800-talet gick Joseph Whitworth igenom alla de gängtyper och storlekar som tillverkades av engelska företag och introducerade ett standardiserat gängsystem. År 1841 fick han systemet antaget av det engelska civilingenjörinstitutet. Därefter kunde man sätta igång masstillverkning av skruv och muttrar som passade ihop utan att de behövde komma från samma tillverkare.[1]
Avståndet mellan två gängtoppar, eller skruvens/mutterns förflyttning efter ett varvs rotation, kallas delning (tidigare stigning). Delningen anges för metriska gängor i millimeter. För gängor enligt standarder baserade på inch (tum) anges ofta delningen i antal gängor per inch.
"Stigning" förekom ofta i litteratur och allmänt språkbruk, men har ersatts av delning. [2] Ännu äldre svenska texter benämner delningen "gänghöjd"[3] vilket övergavs till förmån för stigning som således i sin tur ersatts av delning. Gänghöjd används emellanåt för att beteckna avståndet mellan gängans botten och topp, varför det synes olämpligt att nyttja denna beteckning för delning.
En gängmall är ett mätverktyg för att kontrollera gängstigningen. Den kan vara i form av ett stålblad med taggar i kanten. Oftast används dock en gängtolk[4] med en profilslipad gänga med max- och mindiameter[4]
Standardisering av gängor har utvecklats sedan början av artonhundratalet för att underlätta kompatibiliteten mellan tillverkare och användare. Standardiseringen pågår fortfarande, bland annat genom konverteringar mellan standarder baserade på metriska mått och tum, där båda används i stor utsträckning inom olika industrier. Standardgängor identifieras oftast med bokstavskoder (M, UNC, etc.) som oftast bildas av prefixet på de standardiserade beteckningar för gängorna.
Måtten på tolkarna till dessa gängor anges SS/ISO2398, SS1745 till-48, 228/2 och SS/ISO 7/2[4]
Metriska gängor (M) är de vanligaste gängorna i Europa och finns med godtycklig stigning. Stigningen i förhållande till ytterdiametern avgör om den klassificeras som fin (MF) eller grovgänga (M). Utvändiga gängor mäts från gängtopparna och får samma M-värde som skruven.
I USA är "unified" tumgängor de vanligaste; de finns i extra fin- (UNEF), fin- (UNF) och grovgängat (UNC, Unified Coarse) utförande.[6]
Rörgänga (G, tidigare betecknat R) är standard inom hydraulik och pneumatik och finns som koniska och parallella gängor. National Pipe Thread (NPT) är en amerikansk standard för koniska gängor för rör och andra tätningsförband.[6]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.