Fundamentalism
From Wikipedia, the free encyclopedia
Fundamentalism är ett återvändande till vad man uppfattar som en religions eller ideologis grundläggande och ursprungliga lära, och utgör ett avståndstagande från upplevda kompromisser förorsakade av moderna religiösa, etiska, vetenskapliga och politiska idéer.[1][2] Begreppet sammanblandas ofta med fanatism, extremism, traditionalism, sekterism och konservatism. En anhängare av fundamentalism kallas fundamentalist.
- För den kunskapsteoretiska riktningen, se Fundamentism.
Fundamentalism var ursprungligen beteckningen på den bibelfundamentalistiska rörelsen; en amerikansk bibeltrogen kristen kalvinistisk rörelse, ofta associerad med den evangelikala rörelsen, som var en reaktion mot religiös modernism, liberalteologi, vetenskaplig bibelkritik, evolutionsteorin och annat sekulärt inflytande över det religiösa tänkandet. Den bibelfundamentalistiska rörelsen var även en uppgörelse med religiösa traditioner som saknar biblisk grund. Man vill söka sig tillbaka till grunden - fundamentet.
Begreppet fundamentalism har emellertid allt mer kommit att få betydelsen bokstavstrogen och dogmatisk, ofta i nedsättande betydelse, och appliceras idag även på andra religiösa och ideologiska inriktningar. I uttrycket islamistisk fundamentalism, som ofta används synonymt med islamism, har begreppet dessutom fått en politisk betydelse, nämligen att religiösa dogmer i hög grad appliceras på ett samhälle.
Richard Dawkins använder termen fundamentalism för att karakterisera religiösa förespråkare som klamrar sig fast vid en envis och fast förankrad ställning som trotsar motiverade argument.[3] Andra i sin tur, såsom den kristna teologen Alister McGrath, har använt begreppet fundamentalism för att karakterisera ateismen som dogmatisk.[4]