Nils Fartegnsson
From Wikipedia, the free encyclopedia
Nils Fartegnsson (normerad nusvensk stavning. I de latinska medeltidsbreven återges dopnamnet i latiniserad form: Nicolaus Farthiegnsson), sannolikt född i slutet av 1200-talet och levde ännu 1352, var en norrländsk storman som ägde gods och mark i Ångermanland, Medelpad och Gästrikland. Av kung Magnus Erikssons förmyndarregering förlänades han ett område vid Luleälven i samband med det första kända koloniseringsprojektet i Norrbotten, men det är okänt om projektet förverkligades. Området innefattade det som senare skulle kallas Edefors laxfiske.
Medeltidsarkeologen Leif Grundberg knyter Nils till en norrländsk elit som skymtar i södra Ångermanland och östra Medelpad med stort ekonomiskt inflytande i stora delar av Norrland, och kallar Nils Fartegnsson för mellannorrländsk storman.[1]