Esséer
From Wikipedia, the free encyclopedia
Esséer var ett judiskt religiöst samfund i Judeen då Syriska Palestina ingick i det Romerska riket. Enligt samtida författare följde de strikta, asketiska regler och praktiserade mikve.[1] De trodde på Messias som skulle återupprätta Davids rike och de kritiserade de korrupta saddukéerna i Jerusalems tempel. De finns inte omnämnda i Nya testamentet, men beskrivs av den judiske historikern Josefus, filosofen Filon och naturfilosofen Plinius den äldre.[2] Josefus kallade essérna den tredje stora judiska gruppen tillsammans med fariséerna och saddukéerna.[3] Filon från Alexandria skrev att det fanns 4 000 esséer i Syrien.[not 1][4] Plinius rapporterade i Naturalis historia att esséerna levde i celibat utan pengar vid Döda havet nära En-Gedi.[5] Nutida forskare identifierar dem ofta, helt eller delvis, med Qumransamfundet, vars skrifter återfinns i Dödahavsrullarna. Deras tro präglades av en stark dualism mellan gott och ont, ljus och mörker. Denna uppdelning skulle vid tidens ände utmynna i en slutgiltig kamp, där ljuset skulle segra.[6]
Esséer | |
Ruin i Qumran | |
Ursprung | Mellanöstern |
---|---|
Växte fram | 100-talet f.Kr. och framåt |
Grundare | Rättfärdighetens lärare |
Utbredning | Israel, Egypten |