Lista över Englands regenter
Wikimedia-listartikel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Lista över Englands regenter omfattar de personer, som vid och under någon tid har varit regent av England eller, innan det enade kungariket existerade, innehade någon liknande titel. Den förste person, som antog titeln Rex Anglorum (Engelsmännens konung, engelska King of the English) var Offa av Mercia, men hans maktanspråk dog med honom. Under 800-talet blev kungarna av Wessex, som erövrade Kent och Sussex från Mercia 825, alltmer dominerande över de andra engelska kungadömena. Den oavbrutna listan över Englands regenter börjar traditionellt med Egbert av Wessex 829. Alfred den store och hans son Edvard den äldre använde titeln Anglosaxarnas konung (engelska King of the Anglo-Saxons). Efter att Athelstan hade erövrat Northumbria 927, antog han titeln Rex Anglorum. Från och med Henrik II:s trontillträde 1154 blev titeln Rex Angliae (Kung av England, engelska King of England).
Furstendömet Wales inkorporerades i Kungariket England genom Rhuddlanstadgan 1284 och 1301 tilldelade Edvard I sin äldste son, den blivande Edvard II titeln Prins av Wales (engelska Prince of Wales). Sedan dess har äldste sonen till alla engelska monarker, med undantag av Edvard III burit denna titel. Efter att Elisabet I hade avlidit utan arvinge 1603 enades de engelska och skotska kronorna i personalunion under Jakob VI av Skottland, som blev Jakob I av England. Genom kunglig kungörelse kallade Jakob sig själv Kung av Storbritannien (engelska King of Great Britain), men något sådant kungarike existerade inte förrän 1707, då England genom unionsakterna gick i realunion med Skottland och då bildade Förenade kungariket Storbritannien (engelska United Kingdom of Great Britain).[1] Regenter från och med ingåendet av denna union listas därför på lista över Storbritanniens regenter. De båda romerska kejsarna Marcus Mausaeus Carausius (285–293) och Caius Allectus (293–296), som styrde över den romerska provinsen Britannien, medtas inte i nedanstående lista, eftersom de var pretendenter till den romerska kejsarposten och inte regenter över något engelskt rike.