Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Emma är en roman av Jane Austen som först publicerades 1816. Den handlar om faran med att missförstå romanser. Som i sina andra romaner utforskar Austen förnäma kvinnors bekymmer och svårigheter i georgianska England. Hon skapar även en livlig restaurationskomedi bland sina karaktärer.
Emma | |
Titelsidan ur första utgåvan av Emma (1816). | |
Författare | Jane Austen |
---|---|
Originaltitel | Emma |
Originalspråk | Engelska |
Land | Storbritannien |
Genre | roman |
Utgivningsår | 1816 |
Först utgiven på svenska | 1857 |
Huvudpersoner | Emma Woodhouse, George Knightley, Harriet Smith |
Innan Austen började skriva romanen skrev hon att "jag kommer att skapa en hjältinna som ingen förutom jag själv kommer tycka om mycket."[1] I den första meningen introducerar hon huvudkaraktären, som även förärats bokens titel, som "Emma Woodhouse, handsome, clever, and rich." Emma är dock även ganska bortskämd; hon överskattar sin egen förmåga att para ihop folk ordentligt, och hon blundar för farorna med att blanda sig i andra människors liv, samt har ofta fel om vad det andra gör egentligen betyder.
Bokens protagonist är Miss Emma Woodhouse, 21, som bor tillsammans med sin far, Mr Woodhouse, i ett stort hus som kallas Hartfield i Highbury, England. Historien börjar med att hennes före detta guvernant Miss Taylor gifter sig med en man vid namn Mr Weston, varpå Miss Taylor lämnar Hartfield. Emma älskar att smida äktenskapsplaner för dem hon känner och att försöka få dem att gifta sig med varandra. Själv har hon inte en tanke på att gifta sig. Alla älskar henne för hennes gentila natur, och det är endast hennes mycket närstående manliga vän Mr Knightley som kan se även hennes svagheter.
I ensamheten efter Miss Taylor tar Emma den föräldralösa Harriet Smith under sin vinge, och bestämmer sig för att hitta henne en man. Men när en bonde vid namn Mr Martin förälskar sig i Harriet blir Emma förskräckt, trots att Mr Martin är både klok och kompetent. Ska hon behöva röra sig i de kretsarna för att träffa sin vän? Hon övertalar Harriet Smith att avslå Mr Martins frieri, även om Harriet var mycket intresserad av honom. Emmas giftermålsplaner fortsätter då hon hittar en partner hon tycker är värdig åt Harriet Smith, nämligen den gemensamma vännen Mr Elton. Men det visar sig att han har känslor för någon annan, nämligen Emma själv, då han kysser henne i en hästvagn, varpå Emma inser att hon har skämt ut både sig själv och sina vänner, och hon bestämmer sig för att aldrig ta till äktenskapsmakeri igen. Mr Elton blir sårad, lämnar staden och åker till Bath, och återvänder sedan, nu förlovad med en annan.
Mr Westons son Frank Churchill väntas komma och hälsa på i Highbury. Han har uppfostrats av sin moster och morbror i London, och har även blivit deras arvinge. Emma vet ingenting om Frank, som länge inte har kunnat besöka sin far på grund av sin mosters sjukdomar och klagomål. Mr. Knightley blir omedelbart misstänksam mot den unge mannen, särskilt då Frank återvänder till London enbart för att klippa håret. Emma, däremot, finner Frank mycket tillfredsställande, och upptäcker att hans charm riktas huvudsakligen mot henne. Även om hon planerar att bekämpa dessa närmanden finner hon sig själv smickrad och de flörtar båda med varandra. Jane Fairfax anländer även hon till staden, men Emma är mindre entusiastisk till henne. Jane är vacker och fulländad, men Emma tycker inte om henne på grund av hennes tillbakadragenhet, och, som berättaren insinuerar, på grund av att hon är avundsjuk på Jane.
Misstänksamhet, intriger och missförstånd blir följden. Mr Knightley försvarar Jane, som menar att hon förtjänar medlidande, då hon till skillnad från Emma inte har någon egen förmögenhet och snart måste börja arbeta som guvernant. Mrs Weston (Emmas tidigare guvernant) misstänker att Mr Knightleys varma försvar av Jane är på grund av romantiska känslor, något som Emma motsätter sig. Men när den charmerande Mr Churchill kommer till staden blir hon osäker. Kanske kan han vara en perfekt partner åt Harriet Smith, eller till och med till henne själv. Men ännu en gång har hon fel, då Mr. Churchill är hemligt förlovad med Emmas rival Jane Fairfax. Men det visar sig att Emma missförstått Harriet Smiths kärlek, och att den inte är riktad mot Mr Churchill, utan mot Mr Knightley. Alla antar att Frank och Emma är kära i varandra, även om Emma snart avfärdar Frank som potentiell friare, och föreställer sig att han och Harriet skulle passa. På en byfest får Mr Knightley Emmas gillande då han erbjuder sig att dansa med Harriet, som just har förödmjukats av Mr Elton och hans nya fru. Följande dag räddar Frank Harriet från zigenska tiggare. När Harriet berättar för Emma att hon har förälskat sig i en man över sitt sociala stånd tror Emma att hon menar Frank. Mr Knightley börjar ana att Frank och Jane har en hemlig överenskommelse, och han försöker varna Emma, som skrattar åt Mr Knightleys förslag och förlorar hans gillande när hon flörtar med Frank och förolämpar Miss Bates, en godhjärtad ogift kvinna och Janes moster, på en picknick. När Mr Knightley tillrättavisar Emma börjar hon gråta.
Nyheten att Franks moster har dött sprider sig, och denna händelse banar vägen för ett oförväntat avslöjande som långsamt löser många mysterier. Frank och Jane har varit hemligt förlovade. Hans uppmärksamhet för Emma har varit en ridå för att gömma sin sanna kärlek. När mostern dör och hans morbror ger sitt bifall kan Frank till slut gifta sig med Jane, som han älskar. Emma är orolig för att Harriet kommer att bli deprimerad, men hon upptäcker snart att det är Mr Knightley, och inte Frank, som Harriet har varit förälskad i. Harriet tror att Mr Knightley delar hennes känslor. Emma upprörs av Harriets avslöjande, och påfrestningen får henne att inse att hon är förälskad i Mr Knightley. Emma förväntar sig att Mr Knightley skall förkunna sin kärlek till Harriet för Emma, men till sin förtjusning förkunnar Mr Knightley sin kärlek till Emma. Harriet lisas av ett andra frieri från Mr Martin, som hon nu accepterar. Romanen avslutas med Harriet och Mr Martins samt Emmas och Mr Knightleys bröllop, vilket avgör frågan av vem som till slut älskar vem.
Det finns många komiska bipersoner i romanen, som Miss Bates (Jane Fairfax pratsamma moster), den inbilske och pompöse Mr Elton och Mr Woodhouse, Emmas sjuklige och ängslige far, som uppriktigt tycker synd om Miss Taylor som inte längre får bo på Hartfield.
Tidiga recensioner av Emma var i allmänhet positiva, men kritik om att den saknade handling förekom. John Murray påpekade att den saknade "händelser och romantik".[3] Maria Edgeworth, som skrev Belinda, som Austen hade skickat en gratiskopia, skrev:[3]
” | den hade ingen berättelse, bortsett från att Emma fann att mannen som hon hade utsett till Harriets älskare beundrade henne själv - och han förolämpades av att nekas av Emma och att Harriet bar sorgen - och slät, tunn, vattnig välling är enligt Emmas fars åsikt något väldigt bra och det är väldigt svårt för en kock att förstå vad du menar med slät, tunn, vattnig välling!! | „ |
Emma Woodhouse är Austens första hjältinna utan ekonomiska problem, vilket, såsom Emma förklarar för den naiva Miss Smith, är anledningen till att hon aldrig tänker gifta sig. Detta utgör en stor skillnad gentemot Austens andra romaner, där sökandet efter giftermål och finansiell säkerhet ofta är viktiga teman. Emmas stora ekonomiska resurser sätter henne i en mycket mer privilegierad position än hjältinnorna i Austens tidigare verk, som Förnuft och känsla och Stolthet och fördom. Jane Fairfax utsikter är betydligt blekare.
Till skillnad från Austens andra hjältinnor verkar Emma immun mot romantisk attraktion. Till skillnad från Marianne Dashwood i Förnuft och känsla, som attraheras till fel man innan hon gifter sig med rätt, visar Emma inga romantiska intressen för de män hon möter. Hon blir genuint överraskad (och något äcklad) när Mr Elton förkunnar sin kärlek till henne - till stor del på samma sätt som Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom reagerar mot den underdånige Mr Collins. Hennes tycke för Frank Churchill representerar mer en längtan till drama i sitt liv än en längtan efter romantisk kärlek. Det är värt att notera att Emma totalt misslyckas med att förstå den spirande tillgivenheten mellan Harriet Smith och Robert Martin. Hon tolkar det framtida mäkleriet enbart i termer av ekonomiska överenskommelser och sociala ambitioner. Det är enbart efter att Harriet Smith avslöjar sitt intresse för Mr Knightley som Emma inser sina egna känslor för honom.
Medan Emma skiljer sig kraftigt från Austens andra hjältinnor på dessa två sätt liknar hon Elizabeth Bennet och Anne Elliot, bland andra, på andra sätt: hon är en intelligent ung kvinna med för lite att göra och ingen vilja att ändra boplats eller dagliga rutiner. Även om hennes familj älskar henne och hennes ekonomiska tillstånd är stabilt är Emmas vardagsliv blekt. Hon har få vänner i sin egen ålder när romanen börjar. Hennes bestämda, om än oskickliga, äktenskapsmäkleri kan representera en stum protest mot det smala omfånget i en förmögen kvinnas liv, speciellt för ensamstående barnlösa kvinnor.
Emma har upptagits i många varianter:[4]
Emma har översatts till svenska av Sonja Bergvall och kommit i flera svenska utgåvor i denna översättning.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.