Édith Piaf
fransk sångerska / From Wikipedia, the free encyclopedia
Édith Piaf, ursprungligen Édith Giovanna Gassion[2], född 19 december 1915 i Paris, död 10 oktober 1963 i Plascassier utanför Grasse, var en fransk sångerska. Hon är allmänt ansedd som Frankrikes största populärmusikartist.[3] Piaf var arvtagerska till en stark tradition av parisisk chanson (visa och sång) och den logiska efterföljaren till 1920-talets chanteuses réalistes, det vill säga Yvonne George, Damia och Fréhel.[4] Hon var också en av de sångare som var med och skapade en ny parisisk musiktradition av mer internationell och exportvänlig karaktär.[4] Hennes tidiga sånger som Marguerite Monnots "Mon légionnaire" (1937) och Michel Emers "L'Accordéoniste" (1940) tillhör den gamla varietétraditionen.[4] Piafs dramatiska tolkning och hennes speciella röst stämde väl med hennes egna komplicerade livsförhållanden med sprit- och drogproblem. Hon fick stora framgångar bland annat med sånger som "La Vie en rose" (1946; egen text), "Milord" (1959) och "Non, je ne regrette rien" (1960).[5] Hon var den främsta representanten för den franska chanson-traditionen under 1950- och 1960-talen. Piaf medverkade även i filmer.
Édith Piaf | |
Édith Piaf (1946) | |
Födelsenamn | Édith Giovanna Gassion |
---|---|
Pseudonym(er) | La Môme Piaf (Sparvungen) |
Född | 19 december 1915 Paris, Frankrike |
Död | 10 oktober 1963 (47 år) Plascassier utanför Grasse, Alpes-Maritimes, Frankrike |
Bakgrund | Frankrike |
Genrer | kabaré, chanson |
Roll | Sångerska (alt), låtskrivare, skådespelerska |
Instrument | Sång |
År som aktiv | 1935–1963 |
Utmärkelser
|