E-lärande
From Wikipedia, the free encyclopedia
E-lärande (av engelskans e-learning, "elektroniskt lärande") är en metod för att med hjälp av datorer och kommunikationsteknik förstärka lärandet och göra det mer effektivt. E-lärande används ofta i distansutbildning. Metoden slog igenom i Sverige mot slutet av 1990-talet och har sedan dess blivit en vanligt förekommande utbildningsmetod inom såväl företag som skola.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
E-lärande möjliggör ofta en kombination av foto, grafik, video, text och ljud. Användaren studerar materialet och genomför typiskt olika övningar i form av uppgift- och problemlösning som efterliknar eller speglar den aktivitet som avsedda färdigheter tränas för.
Innehållet görs ibland tillgängligt över Internet eller andra nätverk samtidigt som användaren kör materialet (så kallat "online"). I andra fall distribueras materialet innan programkörningen sker (så kallat "offline"), exempelvis genom att först ladda ned en applikation till datorn. De båda fallen kan ha sina respektive för- och nackdelar. I vissa fall krävs internetuppkoppling för att möjliggöra körningen – i andra fall kan programkörning ske utan sådant krav.
E-lärande distribueras ibland via en lärplattform/LMS som också organiserar kommunikation, innehåll, uppgifter och utvärdering. Lärplattformar kan ge både den studerande och läraren/föreläsaren en möjlighet till direkt uppföljning av utbildningen. Ytterligare en fördel som kan lyftas fram är att det digitala formatet skapar en möjlighet för plattformar utveckla ett automatiserat adaptivt lärande där innehållet, metoden och instuderingstakten justeras efter användaren.