Diskussion:Svärd
From Wikipedia, the free encyclopedia
En svärdsklinga behöver inte vara rak, den kan vara lite böjd. Exempelvis japanska svärd är sällan helt raka.Habj 25 maj 2003 kl.23.11 (CEST)
Att orientaliska klingor är vassare och starkare än europeiska är en av de största myter som finns om svärd. Skillnaderna i svärdens utseende borde därför snarare sökas i rustningarnas utförande än i smidestekniker.
Båda påståendena (både mitt och det som finns i artikeln) är högst spekulativa och borde tas bort/inte tas med.
Anledningen till att exempelvis japanska svärd har stor kurvatur (böjning) kommer från en viss del i tillverknings processen MEN det är inte något som bara uppstår utan den finns för ett syfte.
Den första svärdstypen i Japan är ett kort rakt svärd kallat Ken som var ett lättare en handsvapen av kinesiskt snitt. Den användes främst av infanteri. Stora likheter med romarnas gladus finns också. Nästa svärdstyp var Tachi som var ett svärd med längre klinga som var böjt. Anledningen till det var att det främst användes för hugg från häst och en böjd klinga skär bättre samt fastnar mer sällan än en rak klinga. Kavalleri över hela världen har använt böjda svärd av denna orsaken genom tiderna. En variant av tachi vid namn No-dashi är ett mycket långt svärd, även det med en djup kurva, som främst användes som ett huggsvärd på slagfältet av infanteri mot motståndare i rustning. När de stora inbördeskrigen tog slut och svärden började användas för mer "civilt" bruk utan rustningar kortades svärden av och vändes med eggen uppåt för att göra det möjligt att dra snabbare - katanan var född. Katanans mindre kurva gör att den även fungerar utmärkt att sticka med och skall inte räknas som endast ett huggvapen utan som ett kombinations vapen. Även varianter av ännu kortare Katanas finns för special förhållanden då snabba drag var viktigt och som då blir ännu rakare men var ofta av dålig kvalité/skärpa och användes därför främst för att stöta med och sedan "skära ut" svärdet för att göra så stor skada som möjligt.
Pga av att både Tachin och No-dashin främst användes under de stora inbördes krigen mot motståndare i rustning faller hela teorin om att japanska svärd främst användes i strid utan rustning! Japanska svärd användes mot rustning i 500-800 år medan de användes delvis i "civilt bruk" främst mot motståndare utan rustning i strax över 300 år - även om de naturligtvis användes mot både rustnings klädda motståndare och ej rustnings klädda motståndare under hela tiden.
Pilbåge, Yumi, var vapnet som syboliserade den tidiga krigarklassen Bushi i japan. Naginata - en stav med en krökt svärdsklinga och liknar en hilebard eller ett slags en eggat spjut - som är främst ett huggvapen var deras val av vapen till häst och när distansen var kortare - svärd (ken eller tachi beroende på tidepok). Naginatan vart senare favoriserat av krigande munkar och samuraj kvinnor som ansågs inte borde använda svärd men som skulle kunna försvara hemmet mot inkräktare när maken var borta. Yari (Spjut med "trebladigt spets") användes främst av fotfolk som var bönder, låg ättade krigare i formering på slagfälten - även om samurajer också använde det. Yari var ett effektivt vapen men föga favoriserat eller "ärofyllt" vapen bland Samurajer. Det var de två svärden, daisho, som kännetecknade en Samuraj och därför förstår jag inte var man fått att Samurajens främsta val var spjut!?!
Kort sagt anmärkningarna om Japanska svärd och spjut är direkt felaktiga anser jag!