Diskussion:Grekisk mytologi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Antalet "viktigaste gudar" uppges vara 12 stycken, i listan anges dock 15 namn. I källförteckningen hänvisas till engelskspråkiga Wikipedia, där 14 gudar är namngivna. -Gymnasieungdom.
Den här artikeln bygger ju i botten delvis på Nordisk Familjebok från början av förra seklet, från en tid när det var självklart att den grekiska mytologin var överlägsen alla andra och man inte skilde på grekisk mytologi/folktro och grekisk litteratur. Det känns som at den behöver bli klarare och dessutom litet mer öppen för att myterna en gång var just mytologi, inte bara litterärt material (på Ugglans tid fanns det ju väldigt litet arkeologiska data om kulten i den grekiska religionen, och det är fortfarande något som det inte skrivs mycket om i populära böcker). Jag lade till en del utifrån G S Kirk - en av ganska få som har försökt diskutera varifrån myterna egentligen kom på ett vetenskapligt sätt. Nån får gärna leta upp Martin Bernals kontroversiella Black Athena och se vad han säger. Strausszek 26 december 2009 kl. 15.26 (CET)
- Det ser jättefint ut. Det enda jag saknar är fler källhänvisningar (om allt nytillagt är från Kirk bör det t.ex. framgå) och fler rubriker/styckesindelningar, plus att stycket om skapelsen (med Chaos och gänget) hänger lite i luften sist i
det långa inledningsstyckettolkningar-stycket. Men bra jobbat! /Jssfrk 26 december 2009 kl. 18.58 (CET)- Ja, den sista biten med Chaos och urhistorien (som inte är min förstås) ser litet oordnad ut, den drar ju samman ett stort material av myter som man hittar hos Hesiodos och andra. Inte speciellt klart. Beskrivningen av titanomachin får mig att tänka på raden "Kommissarien beordrade sina mannar att ofördröjligen gripa Lustig" :>
- Och visst, det kommer mera och allt det nya är inte från Kirk - resonemangen om att mytologin i Grekland hade en ganska lös koppling till kulten och att den mytiska traditionen "litterariserats" redan innan skrivkonsten kom in i bilden på allvar är dock från honom, men det finns andra som skrivit om det. Religionshistoriker har ofta svårt att få ut något tydligt "smoking gun" från de grekiska myterna, de är helt enkelt inte så tillgängliga för en strikt religionsorienterad analys som t ex sumeriska eller afrikanska myter. Samma sak med Snorre och den fornnordiska mytologin förresten. För att komma någonstans blir man ofta tvungen att göra klart icke-empiriska antaganden, och det stannar givetvis utanför denna artikel.
- Tesen att grekerna, redan i mykensk tid, avstod från myter om människans skapelse därför att de modeller de mötte i Främre Orienten hade oacceptabla övertoner (människan som gudarnas slav) är mycket intressant, och den är redan i sig själv, skulle jag säga, av encyklopediskt intresse. Det finns inte så många andra som har fokuserat på den frågan och den här tesen tar ju upp en viktig punkt i grekernas egenart: tilltron till människan. Strausszek 26 december 2009 kl. 23.40 (CET)