Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Bara ett par synpunkter från grundaren av Skånelandens Nation:
Under tiden före Skånelandens grundande diskuterades rätt intensivt rimligheten i att ett krav för att studera skulle vara att man obligatoriskt hörde till en sällskapsklubb med en för den tiden inte oväsentlig medlemsavgift. Särskilt från helnykteristernas och de politiska föreningarna till vänster kom propåer att nationsobligatoriet skulle avskaffas. Detta skulle emellertid ha rätt vittgående juridiska konsekvenser: genom att de var obligatoriska var studentnationerna offentligrättsliga, och därmed skattebefriade. Nationerna hade (och har) avsevärda tillgångar i sina nationshus, som också har avsevärt värde som kulturminnesmärken. Om de beskattades skulle nationerna mänskligt att döma tvingas lägga ned eller helt lägga om sin verksamhet.
Det var i denna situation som jag, delvis tillsammans med den berömde Uppsalaöverliggaren och kulturprofilen Lennart Lilja samt Bertil Grennberg utarbetade konceptet Skånelandens Nation. Mitt första förslag var att kalla det Skåne nation, men övertygades av Lilja, som var historiker, att begreppet Skånelanden var bättre (Skånelanden var den gamla beteckningen på Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm). I den första versionen av stadga för nationen hade vi också dessa landskap intagna, men fick efter mycket ljudliga protester från Göteborgs Nation avstå Halland, som Göteborgarna ansåg sig ha rätt till (vi meddelade att vi, efter högt föredöme, avträdde Halland på 30 år).
Tidpunkten för att starta "Nationen" var lyckligt vald. När den först startades gällde fortfarande de gamla Universitetsstatuterna. Enligt dessa skulle nationsföreningar godkännas av Universitetets rektor och konsistorium. Rektor vid denna tid var Torgny Segerstedt, som inte hade några principiella invändningar, speciellt som vi hade skrivit en stadga för nationen som liknade dem för andra nationer, hela tiden med förbehåll (om nationen beslutade att anskaffa Nationsfana skulle Fanbärare utses etcetera). I avsnittet om medlemskap stadgades:
Nationen var en förening för studenter från Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm. Om någon annan student ville vara med skulle detta godkännas av Nationens andre kurator. Nationens andre kurator hade i detta fall inte rätt att säga nej.
För att bilda en ny Studentnation måste vi skaffa undertecknare till ansökan, jag tror att det krävdes 30 eller 40. Som aktiv i studentpolitiken hade jag inga svårigheter: undertecknare fann jag både till höger, till vänster, bland frikyrkliga och bland nykterister, inklusive Annagreta Leijon, Birgitta Kettner (numera Birgitta Dahl), Bertil Grennberg och många andra som senare har skaffat sig en plats i samhället. Eftersom både jag och Lennart Lilja var aktiva i föreningen Heimdal var naturligtvis denna förening mycket väl företrädd.
Många inom Nationslivet såg Skånelanden som en oönskad konkurrent, och jag fick väl ett antal glåpord för mitt initiativ från korttänkta nationsknuttar. De klyftigare bland dem insåg emellertid att Skånelandens var ett skydd för nationerna mot dem som ville avskaffa nationsobligatoriet, och jag fick därför uppmuntrande kontakter från en del av de brightare nationsknuttarna. Andra nationsknuttar förutspådde att Skånelandens Nation snart skulle institutionaliseras, skaffa klubbmästare och nationsfana och ordna in sig i ledet. Hur fel de hade! Vid ett tillfälle skulle det ordnas en kanottävling utför Fyris mellan nationerna. Som förste kurator på Skånelanden blev jag inbjuden att delta för nationen, man försökte med viss intensitet övertala mig, men jag tackade nej av principiella orsaker. Och därvid blev det, även om det hade varit roligt att vara med i tävlingen (jag är mycket förtjust i kanotpaddling).
Mycket snart efter grundandet trädde Universitetsstadgan i kraft. Enligt denna skulle vi ha varit tvungna att få Nationen godkänd av Ecklesiastikdepartementet. Ecklesiastikminister var vid denna tid Ragnar Edenman, en rätt korkad före detta förste kurator vid Upplands nation som blivit karriärpolitiker och som av allt att döma inte hade velat släppa igenom nationen. Enligt Universitetsstadgan hade emellertid Nationen rätt att själv ändra sin stadga (enligt de äldre Universitetsstatuterna krävdes godkännande av Universitetets Konsistorium). Skånelandens Nation beslöt omedelbart om en stadgeändring som reducerade Stadgan från ca 40 sidor till 2. Till att börja med hade Nationens andre kurator Claes Elliot mottagning för att få nya medlemmar vid ett bord på Upplandsbanken, som såg detta som ett sätt att få in studenter för att också kunna göra propaganda om sina tjänster. Mycket snart kom Skånelandens Nation att bli större än också Norrlands - men så spelade också Skånelandens i en annan division.
Som en kuriositet gjordes kort efter Skånelandens grundande ett försök att göra medlemskapet i Studentkåren frivilligt genom skapandet av en konkurrerande avgiftsfri och verksamhetsfri studentkår, Uppsala Erkända Studentkår. Detta försök misslyckades.
Detta blev bestämt längre än jag först hade avsett. Ber om ursäkt.
Lave Fischer (Sarcyn)
Sedan 1979 är Skånelandens nations terminsavgift 0 (noll) kronor. Efter att vid inträdet ha fått ett medlemskort anses medlemmen betala noll kronor varje följande termin och är därmed medlem fortsättningsvis (tills medlemmen eventuellt anmäler utträde). Detta framgår av texten på medlemskortet (som alltså inte ska förnyas). Praktiskt sker ansökan för medlemskap vid besök på Ekonomikum i början på en termin, där man vid ett info-bord ("bokbord") antecknar sig och får medlemskortet direkt i handen. Någon betalning till nationen görs inte. För "eftersläntrare" under resten av terminen kommer man överens om hur medlemskortet ska levereras. För den som av någon anledning absolut inte kan eller vill anmäla sig på plats finns undantagsvis möjligheten att få medlemskort medelst hembärning/postorder varvid det rekommenderas att bifoga en tjuga till ansökan. Observera att Uppsala studentkår inte har något med Skånelandens nation att göra - det rör sig om två olika fristående sammanslutningar som var och en svarar för sina angelägenheter. Kåren sköter sålunda inte nationens medlemsupptagning och nationen sköter inte kårens medlemsupptagning.
Noterat av Skånelandens nation den 4 september 2008.81.229.154.20 4 september 2008 kl. 09.55 (CEST) (Signatur tillagd i efterhand.)
Våra uppgifter av den 4 september 2008 är korrekta. Vi sköter det här året runt och samma procedurer har tillämpats sedan åtminstone januari 1979. Uppsala studentkår sköter alltså inte nationens medlemsupptagning. För att bli medlem i Skånelanden måste man vända sig till nationen, inte till någon annan. Universitetets uppgifter är inte korrekta utan klart missvisande. Dock är det så att man av kåren kan få en informationslapp om hur man vinner medlemskap i nationen. Men även utan den lappen går det bra att bli med i nationen. 1 Q, Skånelandens nation/Ingor Lind, skanelanden(at)sverige.nu
Är denna danska ö verkligen innefattad i begreppet i detta sammanhang? Tostarpadius (diskussion) 23 november 2016 kl. 16.17 (CET)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.