Danska fälttåget i Skåne och Blekinge 1709–1710
danskt fälttåg mot Sverige under Stora nordiska kriget / From Wikipedia, the free encyclopedia
Det danska fälttåget i Skåne och Blekinge 1709–1710 var ett danskt fälttåg mot Sverige under stora nordiska kriget. Fälttåget ägde rum mellan 2 november 1709 och 5 mars 1710 enligt den svenska kalendern; 1 november 1709 till 4 mars 1710 enligt den julianska kalendern; och 12 november 1709 till 15 mars 1710 enligt den gregorianska kalendern. Det slutliga målet var att återta Skånelandskapen (Skåne, Halland och Blekinge), som förlorats vid freden i Roskilde 1658.
Danska fälttåget i Skåne och Blekinge 1709–1710 | |||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av stora nordiska kriget | |||||||||||
Svenska och danska soldater i hård strid under slaget vid Helsingborg. Tyskt kopparstick av okänd konstnär. Krigsarkivet. | |||||||||||
| |||||||||||
Stridande | |||||||||||
Sverige | Danmark | ||||||||||
Befälhavare och ledare | |||||||||||
Magnus Stenbock Jacob Burensköld Johan August Meijerfelt Göran Gyllenstierna |
Fredrik IV av Danmark Christian Ditlev Reventlow Jørgen Rantzau Frederik Gersdorff Christian Rodsteen Frantz Joachim von Dewitz | ||||||||||
Styrka | |||||||||||
Vid landstigningen vid Råå: 3 550 man Vid slaget vid Helsingborg: 14 000 man |
Vid landstigningen vid Råå: 16 000 man Vid slaget vid Helsingborg: 14 000 man | ||||||||||
Förluster | |||||||||||
Vid slaget vid Helsingborg: 897 döda 2 098 sårade[2] 16 tillfångatagna[3] |
Vid slaget vid Helsingborg: 1 500 döda 3 500 sårade 2 677 tillfångatagna[2] |
Den danske kungen Fredrik IV hade länge planerat ett anfall mot Sverige, trots att freden i Traventhal år 1700 hade tvingat Danmark ur stora nordiska kriget. Problemet var att för att kunna försörja en stor stående armé under fredstid hade man tvingats hyra ut en stor del av denna till konflikter i Europa, främst spanska tronföljdskriget.[4] De svenska styrkorna hade däremot länge varit upptagna i Ryssland och det förkrossande svenska nederlaget i Poltava den 28 juni 1709 gjorde dessutom läget allt mer fördelaktigt för en invasion. Efter förhandlingar om att föra tillbaka de uthyrda trupperna från kontinenten, samt förhandlingar med de allierade Ryssland och Sachsen-Polen för att säkra deras stöd, kunde planerna till slut sättas i verket och den danska krigsförklaringen nådde det svenska riksrådet den 18 oktober 1709.[1]
Den 2 november samma år landsteg den 16 000 man starka danska invasionsarmén under befäl av general Christian Ditlev Reventlow vid Råå söder om Helsingborg.[5] Då de svenska styrkorna i Skåne, ledda av guvernör Magnus Stenbock, vid tillfället inte var starka nog att motstå den danska armén tvingades de slå till reträtt och danskarna kunde snabbt överta stora delar av landskapet.[6] Helsingborg och Lund erövrades utan motstånd och de viktiga fästningsstäderna Landskrona och Malmö belägrades.[1] Svenskarna trycktes tillbaka till Blekinge, men samtidigt pågick det från den svenska defensionskommissionens sida en intensiv verksamhet för att rekrytera och träna nya trupper för att ersätta de som hade utplånats vid Poltava.[7] I januari 1710 kunde Stenbock tåga in i Skåne med sin armé och Reventlow ansåg sig tvungen att dra sig tillbaka med den efter hand allt mer försvagade danska invasionsarmén.[8]
Under det danska återtåget insjuknade Reventlow och ersattes av generallöjtnant Jørgen Rantzau som drog tillbaka trupperna till Helsingborg.[9] De två arméerna möttes slutligen vid Ringstorp utanför Helsingborg den 28 februari 1710, vilket slutade med en avgörande svensk seger. De danska trupperna flydde tillbaka innanför Helsingborgs befästningar och kunde därifrån evakueras till Danmark. De sista trupperna lämnade Skåne den 5 mars 1710. Fälttåget blev Danmarks sista större försök att återta Skånelandskapen.