Daltonplanen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Daltonplanen, The Dalton Laboratory Plan, är en arbetsskolebetonad undervisningsmetod, uppkallad efter staden Dalton i Massachusetts, där den omkring 1920 först ingående prövades.
Daltonplanens förste upphovsman torde ha varit seminarierektorn i San Francisco, F. Burke, som i samarbete med sjöofficerare införde den i den amerikanska marinen vid undervisningen av manskapet.
Helen Parkhurst utformade sedan självständigt Burkes idéer under mycket omfattande försöksverksamhet i San Franciscos, Tacomes och Daltons skolor. Enligt hennes åsikter ska läraren vara hjälpare och inte pådrivare, den tillfrågade och inte den frågande. Därför bör den vanliga klassundervisningen med frågor och svar i största möjliga utsträckning ersättas med individuellt arbete under lärarens ledning.