![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/74/Japanese_buddhist_monk_by_Arashiyama_cut.jpg/640px-Japanese_buddhist_monk_by_Arashiyama_cut.jpg&w=640&q=50)
Zen
gren av mahayanabuddhismen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Zen är det japanska och västerländska namnet på en ursprungligen kineisisk riktning inom mahayanabuddhismen. På kinesiska heter riktningen chan (förenklad kinesiska: 禅; traditionell kinesiska: 禪; pinyin: chán). Det traditionella tecknet 禪 används även på japanska (kanji).
Zen | |
---|---|
![]() Japansk sōtōzenmunk utövande "Takahatsu". | |
Kinesiskt namn | |
Standardkinesiska Hanyu pinyin | Chán |
Standardkinesiska Wade-Giles | Ch'an |
Kantonesiska jyutping | Sim |
Shanghaikinesiska (wu) | Zeu [zø] |
Traditionell kinesisk skrift | 禪 |
Förenklad kinesisk skrift | 禅 |
Japanskt namn | |
Romaji = uttal | Zen |
Hiragana | ぜん |
Kanji | 禅 |
Koreanskt namn | |
Reviderad koreansk romanisering | Seon |
McCune-Reischauer | Sŏn |
Hangul | 선 |
Hanja | 禪 |
Namn på Sanskrit | |
Romaniserat | Dhyāna |
Devanāgarī | ध्यान |
Vietnamesiskt namn | |
Quốc ngữ | Thiền |
Hán tự | 禅 |
Zen uppstod i Kina på 500-talet e. Kr. och har därifrån spridits till grannländerna Korea, Vietnam och Japan.[1] Namnet är en japansk fonetisk anpassning av det kinesiska namnet chan, som i sin tur är en översättning av sanskrit-ordet "dhyana",[2] med ungefärlig betydelse "meditation".[3] Det är Zens meditationstekniker, som lett till att riktningen efter andra världskriget uppmärksammats i västvärlden.
Zen har många grenar, och ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Den gemensamma nämnaren är den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är.[4]