Bure (adelsätt)
svensk adelsätt / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bure var en svensk adlig släkt nr 126, härstammande på mödernet från den så kallade Bureätten.
Bure | |
Stamfar | Olof Bure |
---|---|
Adlad | 1621 |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 1627 |
Grad | adlig ätt nr 126 |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | Anders Fale Bure |
Till Bureätten skall enligt en motbevisad tradition kyrkoherden Engelbertus Laurentii i Säbrå stamma på svärdssidan. Hans hustru, Elisabeth Andersdotter, var dotter till prosten och kyrkoherden i Skellefteå Andreas Olai som förde lutherdomen till den socknen. Dennes hustru Anna Andersdotter var barn till Anders Jacobsson Bure i Kåge som enligt Anrep var underlagman och enligt Johannes Bureus var son till Kälug från Hälsingland och underlagmannen Jacob Andersson i Västerbotten, som inte finns belagd i historiska källor. Anders Jacobsson Bure finns omnämnd i ett pergamentsbrev utfärdat av ärkebiskop Johannes Magnus, eftersom han gifte sig med dottern till en katolsk präst och därmed fick hemmanet Kåge utanför Skellefteå.
Engelbertus Laurentii och Elisabeth Andersdotter, som möjligen kallade sig Bure, fick flera barn, däribland sönerna Olof, Anders och Jonas Bure.
Olof Bure adlades 1621 på namnet och introducerades på nummer 126, och hans båda bröder Anders Bure samt Jonas Bure 1624 på samma namn och nummer. Släkten dog ut på svärdssidan med överjägmästaren Anders Fale Bure 1829.