Bränsleinsprutning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Bränsleinsprutning innebär att man genom munstycken (spridare), placerade i insugningsrören nära cylindertoppen, sprutar in bränsle i den luft som strömmar in i en förbränningsmotor. Bränsleinsprutning ersatte på 1990-talet förgasare i så gott som alla nytillverkade bensinmotorer för bilar.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- Den här artikeln handlar om insprutningssystem i bensinmotorer. För dieselinsprutning, se Dieselmotor.
Den första massproducerade personbilen med elektronisk bränsleinsprutning var Volkswagen 1600 av 1968 års modell. Mekanisk bränsleinsprutning hade då förekommit på Mercedes-Benz sedan 1954 (300SL) och på Peugeot sedan 1963. Utvecklingen leddes av Bosch på trettiotalet, och systemet användes på stridsflygplanet Messerschmitt Bf 109 under andra världskriget.
Bränslemängden kan regleras med trycket till spridaren, insprutningstid eller båda.
Att upprätta ett konstant bränsletryck och reglera insprutningstiden ger en mycket exakt bränslemängd. Ett konstant bränsletryck upprättas mellan en pump och en bränsletrycksregulator. Detta tryck som kan vara runt 3 bar eller 50 psi ligger på spridarna som innehåller ventiler som öppnas och stängs med elektriska signaler. Ventilerna har två lägen; av och på och styrs av styrboxen.
Styrboxen är en mikroprocessorstyrd enhet som tar emot signaler från givare och styr bränsle/luft-blandning, tändning, kamförställning, instrument, färddator, farthållare med mera, beroende på hur avancerad den är.