Bottenfärg
From Wikipedia, the free encyclopedia
Bottenfärg eller Skeppsbottenfärg är en speciell typ av färg som är utvecklad för vattengående farkoster. Bottenfärg appliceras vanligen en gång om året och oftast endast på den del av skrovet som är under vattnet. Färgen har till uppgift att motverka att havslevande organismer får fäste på skrovet.
Bottenfärgen har det speciella kravet att försöka motverka att havslevande organismer fäster och växer på skrovet vilket är farthämmande p.g.a. friktionen mot vattnet och ökar bränsleförbrukningen.
Sådana färger förekom redan i slutet av 1800-talet, tidigare användes flera olika typer av bottenfärger, en undre för att minska stålets korrosion, oftast innehållande zinkvitt, och en "anti-fouling" som skulle hindra organismernas fastväxning på skrovet, vilken ofta innehöll kvicksilveroxid, kopparoxid eller kopparcyanid. Till fartyg som skulle gå i tropiska farvatten användes ibland ännu giftigare komponenter i så kallad tropikfärg. Därtill användes en särskilt boottop-färg i vattenlinjen där skrovet befann sig växelvis över och under vattenytan.[1]
Användning av sådana färger även på fritidsbåtar började bli allmän på 1960-talet. Målarfärgen försågs med tillsatser av diverse giftiga ämnen. Numera är många av dessa gifter förbjudna i bottenfärg.
Flera tidigare använda ämnen i bottenfärg har visat sig ha ogynnsam inverkan även på nyttiga organismer. Övergång till mindre giftiga alternativ har gett blandat resultat, och ansvariga myndigheter har tvingats till omprövningar av situationen.
Ibland har vissa ämnen totalförbjudits, men ibland har de varit tillåtna i vissa vatten och förbjudna i andra. Tillämpningen av sådana bestämmelser är emellertid en juridisk nöt. Om ett visst ämne är tillåtet i hemmahamnen, och man sen gör en långsegling till ett vatten där samma ämne är otillåtet, har då skepparen gjort sig skyldig till ett brott? Om skepparen tvingas avstå från en sådan seglats, är då bestämmelsen en inskränkning i rätten till fri rörlighet på havet?
I en del fall har förbudet trätt i kraft med full styrka från den tidpunkt lagen börjat gälla. I andra fall är det bara tillverkningen som förbjudits, och det har varit tillåtet att förbruka inneliggande lager i fabrik och hos återförsäljare.