Basisk bergart
From Wikipedia, the free encyclopedia
Basisk bergart kallas en magmatisk bergart vars halt av kiseldioxid, SiO2 är 45–52 viktprocent. Om halten SiO2 understiger 45 viktprocent kallas det en ultrabasisk bergart. Ett tidigare utttryck för ultrabasisk bergart var ultrabasit, ett uttryck som dock inte bör användas.[1]
Motsatsen till en basisk bergart är en sur bergart, även kallad acidit. Mellan de båda finns de intermediära bergarterna med en SiO2-halt på 52-65%.[1]