Arbetsrätt i USA
From Wikipedia, the free encyclopedia
Amerikansk arbetsrätt består av ett antal delstatliga och federala lagar. Den federala lagstiftningen utgör grunden för fackliga rättigheter i den privata sektorn, och åsidosätter delstatlig och lokal lagstiftning inom området. Den federala lagstiftningen erkänner även vissa begränsade rättigheter för anställda inom den federala regeringen. Dessa federala lagar gäller dock inte anställda inom delstatsregeringarna, jordbruksarbetare eller hushållsarbetare; dessa gruppers rättigheter regleras av delstatlig lagstiftning.
Blandningen mellan federal och delstatlig lagstiftning är ännu påtagligaer vad gäller löner och arbetsmiljö. Den federala lagstiftningen reglerar minimilön och övertidsbestämmelser för de flesta arbetstagare inom privat och offentlig sektor; delstaterna kan därutöver stifta om generösare förhållanden. På liknande sätt reglerar federal lagstiftning säkerheten på arbetsplatsen, men delstaterna kan överta det ansvaret och lagstifta om mer detaljerade föreskrifter.
Både federal och delstatlig lagstiftning innehåller regler mot diskriminering i anställningssituationen. Dessa två lagsystem överlappar varandra inom de flesta områden; till exempel tillåter federal lag delstaterna att stifta lagar mot diskriminering grundat på etnisk tillhörighet, kön, religion, nationalitet och ålder så länge som dessa lagar inte underskrider det skydd som den federala lagen erbjuder. Den federala lagen föregriper dock all eventuell delstatlig lagstiftning gällande rätten till pension och dylika förmåner samt skyddet för arbetstagare att hävda dessa rättigheter. USA har inte ratificerat ILO:s konvention 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten eller konvention 98 om principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.