Alfons I av Aragonien
From Wikipedia, the free encyclopedia
Alfons I, kallad krigaren (spanska: Alfonso I el Batallador), född 1073, död den 8 september 1134, var kung över Navarra och Aragonien mellan åren 1104 till 1134. Han tog titeln Imperator totius Hispaniae ifrån hans svärfar och det gjorde honom till kejsare över Spanien. Alfons var den andre sonen till Sancho Ramírez och han var sin äldste brors efterträdare. Alfons vann sin största seger mot morerna vid Ebro 1118, där han fördrev dem och lade beslag på Egea, Tudela, Calatayud, Borja, Tarazona, Daroca, och Monreal del Campo.
Snabbfakta Regeringstid, Företrädare ...
Alfons I av Aragonien | |
---|---|
Alfons I av Aragonien | |
Regeringstid | 28 september 1104 – 8 september 1134 |
Företrädare | Peter I av Aragonien |
Efterträdare | Ramiro II av Aragonien |
Regeringstid | 28 september 1104 – 8 september 1134 |
Företrädare | Peter I av Aragonien |
Efterträdare | Garcia VI av Navarra |
Gemål | Urraca av León och Kastilien (skild 1112) |
Ätt | Huset Jiménez |
Far | Sancho I av Aragonien |
Mor | Felicie av Roucy |
Född | 1073/1074 |
Död | 8 september 1134 (c. 60 år) Poleñino |
Begravd | Klostret San Pedro el Viejo |
Stäng