Möckeln är den största sjön i kommunen. Traditionellt har sten- och träindustrin varit basnäringar, men senare har Ikea-koncernen vuxit fram och är numer den största enskilda arbetsgivaren.
Kommunen har haft borgerligt styre sedan 2006, med undantag för åren 2014 till 2018 då det rödgröna blocket styrde. Sedan 1970-talet har befolkningsutvecklingen varit tämligen stabil och legat mellan 15 och 16 000 invånare.
Älmhults kommun är en platt och sjörik skogskommun med en berggrund huvudsakligen bestående av gnejs och gnejsgranit, med inslag av diabas. Den relativt plana berggrundsytan är mestadels täckt av näringsfattig morän. Många myrar finns spridda över landskapet, exempelvis Vakö myr sydöst om centralorten.
Isälvsavlagringar i form av rullstensåsar sträcker sig genom kommunen, särskilt tydliga söder om sjöarna Möckeln och Femlingen. Möckeln, kommunens största sjö, är en oreglerad och näringsfattig sjö av stor betydelse för friluftslivet.
Odlingslandskapet är koncentrerat främst kring Garanshultasjön och Virestadsjön, medan resten av kommunen dominerats av skog och sjöar, vilket ger goda förutsättningar för naturupplevelser och friluftsliv.[10]
Nedan presenteras andelen av den totala ytan 2020 i kommunen jämfört med riket.[11]
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2024-08) Motivering: Delar av avsnittet ej uppdaterat efter valet 2022Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Efter valet 2018 återgick styret av kommunen till Alliansen. Men Liberalerna valde i oktober 2020 att lämna samarbetet efter att de styrande partierna inte kunde enas om hur underskottet i socialnämnden skulle lösas.[16] Sedan oktober 2020 styrs därför kommunen av en minoritetskoalition bestående av Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna.[17]
Sten- och träindustrin har sedan slutet av 1800-talet varit kommunens basnäringar och senare har framförallt trä- och träförädlingsindustrin blivit mycket betydelsefull. Andra industrier och tjänstenäringar har vuxit fram och kompletterar basnäringarna, totalt står tillverkningsindustrin för cirka 13 procent av sysselsättningen. IKEA-koncernen är det största företaget i kommunen men det finns också sågverk och andra möbelföretag.[29]
I Älmhults kommun fanns 13 grundskolor, enligt uppgifter från 2022, varav ett fåtal fristående.[30] I kommunen finns en gymnasieskola, Haganässkolan. Där finns högskoleförberedande och yrkesprogram, introduktionsprogram, IB-program, SFI, vuxenutbildningar och gymnasiesärskola.[31]
Demografi
Befolkningsutveckling
Kommunen har 17 729 invånare (30 september 2024), vilket placerar den på 133:e plats avseende folkmängd bland Sveriges kommuner.
Mer information Befolkningsutvecklingen i Älmhults kommun 1970–2020 ...
Befolkningsutvecklingen i Älmhults kommun 1970–2020[32]
År 2022 fanns 811 fornminnen som kategoriserades som Övrig kulturhistorisk lämning, däribland flera områden med skogsbrukslämningar.[a] Det fanns samtidigt 1681 fornminnen i kategorin fornlämning, däribland ett större antal blästbrukslämningar.[b][33]
Blasonering: Sköld delad av guld, vari två gröna almblad, och av grönt, vari en linnéaranka av guld.
Vapnet komponerades 1945 för Älmhults köping av tusenkonstnären Malte Sundgren i Älmhult. Almbladen syftar på ortnamnet och linnéan på Linnés födelsesocken Stenbrohult ur vilken köpingen brutits ut. Vid kommunbildningen återförenades Stenbrohults landskommun och köpingen varför linnéan ännu bättre passar i kommunens vapen. Det registrerades hos PRV1976.
Den nya vapenuppritning som kommunen använt sedan införandet av en "grafisk profil" 2010, och som skiljer sig från den tidigare (och som Wikipedia använder), förändrar inte faktum att vapnet (vapenbeskrivningen) är oförändrat. Linnean har blivit tydligare, rent botaniskt sett, men det övre fältets omotiverade kontur är så bred att den kan missuppfattas som en (alltför smal) bård, i synnerhet som att den är grön.
Folkmängd 31. 12. 1971 enligt indelningen 1. 1. 1972 (SOS) Del, 1. Kommuner och församlingar, SCB, 1972, ISBN 978-91-38-00209-4, läs online.[källa från Wikidata]
