Äldre Plan- och bygglagen
svensk lag från 1987 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Äldre Plan- och bygglagen, (ÄPBL) var en lag i Sverige som reglerade planläggningen av mark, vatten och byggande.[1] ÄPBL upphörde att gälla den 2 maj 2011 samtidigt som en ny plan- och bygglag (2010:900) trädde i kraft (PBL).[2] ÄPBL innehåller bland annat bestämmelser som gör alla kommuner skyldiga att upprätta en översiktsplan för hela kommunen. Lagen innehåller också föreskrifter om detaljplaner, bygglov, tillsyn, "svartbyggen" och byggnadsnämndernas verksamhet. Till skillnad från tidigare byggnadslagstiftning inriktar sig äldre plan- och bygglagen på planeringsprocessen. Ett av huvudsyftena var att decentralisera ansvaret för planläggning till kommunerna genom att begränsa statens kontroll. Tidigare hade staten behövt fastställa de kommunala planerna men nu ansvarade kommunen i huvudsak själv för planläggning och beslut om mark- och vattenanvändningen. Staten behöll enbart det direkta inflytande över riksintressen, samt frågor som berör flera kommuner och frågor som rör människors hälsa och säkerhet. Lagen medger en vidgad sakägarkrets och ett förbättrat medborgarinflytande som var tänkt leda till mer underbyggda beslutsunderlag. De tidigare planinstrumenten generalplan, stadsplan och byggnadsplan ersattes av översiktsplan och detaljplan. Lagen trädde i kraft 1 juli 1987 och ersatte då byggnadslagen från 1947, byggnadsstadgan från 1960 och lagen om påföljder och ingripanden mot olovligt byggande från 1976.[3][4][5]