sträcka sig

Swedish

Verb

sträcka sig (present sträcker sig, preterite sträckte sig, supine sträckt sig, imperative sträck sig)

1. (reflexive) to reach for

   Han sträckte sig efter glaset ― He reached for the glass

2. (reflexive, intransitive) to pull a muscle or tendon

   Jag sträckte mig under hockeyträningen ― I pulled a muscle during hockey practice

Conjugation

	Active		Passive
Infinitive	sträcka sig		sträckas sig
Supine	sträckt sig		sträckts sig
Imperative	sträck sig		—
Imper. plural1	sträcken sig		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	sträcker sig	sträckte sig	sträcks sig, sträckes sig	sträcktes sig
Ind. plural1	sträcka sig	sträckte sig	sträckas sig	sträcktes sig
Subjunctive2	sträcke sig	sträckte sig	sträckes sig	sträcktes sig
	Participles
Present participle	sigsträckande
Past participle	sigsträckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of sträcka (weak)