See also: stort, stórt, and Stort German Pronunciation Audio:(file) Verb stört inflection of stören: third-person singular present second-person plural present plural imperative Swedish Etymology The adjective and verb (long ö) come from the verb störa (“to disturb”). The adverb (short ö) comes from the verb störta (“to fall and crash”). Adjective stört indefinite neuter singular of störd Adverb stört (colloquial) utterly, freaking Det är stört omöjligtIt's utterly impossible (colloquial) immediately Kom på stört!Come right now! (as a prefix in some words) very, utterly Derived terms på stört störtförälskad störtskön Verb stört supine of störa References stört in Svensk ordbok (SO) stört in Svenska Akademiens ordlista (SAOL) stört in Svenska Akademiens ordbok (SAOB) Anagrams tröst, törstWikiwand - on Seamless Wikipedia browsing. On steroids.