Surt
From Wikipedia, the free encyclopedia
Surt (fornisländska: Surtr (den svarte); jämför danskans sort) är i nordisk mytologi anfader och den mäktigaste av eldtursar. Det är en jätte i underjorden som är eldens härskare och väktare i Muspelheim.
- För smaken, se Grundsmak#Surhet. För staden i Libyen, se Sirt. För distriktet i Libyen, se Surt (distrikt).
I eddadikten Völuspá berättas att Surt har ett brinnande svärd som lyser starkare än solen och när jordens undergång, Ragnarök, är i antågande går han i spetsen mot gudarna i Asgård. Han möter Frej, som har bytt bort sitt beryktade självsvingade svärd mot att få gifta sig med jättinnan Gerd. Surt blir svårt sargad av Frej i striden, då Frej borrar in sitt vapen, ett hjorthorn, djupt in i Surts ögonhåla. Surt klyver Frej, men förgås själv, galen av smärta, i de världsuppslukande vågorna av eld och i det vattenflöde som strömmar när marken rämnar.