Hydrotermal öppning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Hydrotermala öppningar även kallade hydrotermiska öppningar[1] eller hydrotermiska källor[2] är öppningar i havsbottnen där det strömmar ut hett vatten blandat med mineraler och metaller.[3] De kan befinna sig på ett djup av omkring 4 km under vattenytan, dit solens ljus inte når.[4]
De kan hittas på och omkring både Mittatlantiska ryggen och Stillahavsryggen och även i Röda havet, Indiska oceanen, Medelhavet och östra Stilla havet.[5] Samtliga dessa platser är geologiskt aktiva på grund av att tektoniska plattor här glider ifrån eller mot varandra.[5][6]
Vattnet kan ha en temperatur på upp till 400 °C[4] (alltså långt över 100 °C, den temperatur vid vilken vatten kokar och bildar vattenånga vid normalt tryck).[7] Det är magma som finns under havsbottnen som värmt upp vattnet efter att det har trängt ner genom sprickor i jordskorpan.[8] Under hydrotermiska källor finns magmakammaren ungefär 1,5–3 km under havsbottnen,[9] vilket kan jämföras med normala 5–10 km.[10]
Mineralen svavel samt metaller som zink, guld[6], bly[11], järn och koppar finns i det utströmmande vattnet. När detta vatten möter det kallare havsvattnet kan dessa fällas ut och bilda skorstensliknande strukturer kring öppningarna.[6] Dessa "skorstenar" kan få en höjd på upp till 50 meter.[8] De flesta av de högsta skorstenarna finns i Stilla havet på grund av att havsbottnen där dras isär snabbare än i Atlanten, vilket gör att vattnet ur dessa öppningar strömmar snabbare. I Atlanten tar det längre tid för ämnerna att tränga ut, vilket gör dessa skorstenar lägre men vidare än de i Stilla havet.[6]
Det lättaste sättet att hitta de hydrotermala öppningarna är att skicka ner sonder i havet som kan mäta temperatur, och med hjälp av sonderna leta efter de stråk av vatten som blivit uppvärmda av de hydrotermala öppningarna.[4]